Trött, lycklig och livrädd

Den stora frågan just nu är om jag är totalt galen, eller bara helt plötsligt vågar göra det jag verkligen vill. Kommer det här att vara något som blev helt fel val eller kommer det att vara så rätt det bara kan bli?
Oberoende så kommer jag inte att ångra mig, för det är alltid värt att ge det en chans, även om det skrämmer att helt ändra inriktning på en viktig del av ens liv.
Nej, jag ska inte göra nåt väldigt omvälvande. Eller? Det kanske är precis det jag ska göra. Imorgon är sista dagen för kursval inför nästa termin och jag ska välja helt andra kurser än de som jag länge planerat in. Istället för att fortsätta vidare på min utstakade väg mot en lärarexamen så ska jag läsa kurser som eventuellt leder in mig på något helt annat. Jag står fortfarande kvar på lärarprogrammet, men det kanske inte blir en lärarexamen överhuvudtaget. Kanske står jag istället där som doktorand en dag och undervisar nya universitetsstudenter. Kanske kommer jag att bli forskare, inom det område jag nu funderar över eller något helt annat. Det kan även hända att jag trots allt börjar undervisa på högstadiet eller gymnasiet en dag, det känns inte omöjligt det heller. Men jag vet inte, har plötsligt inte alls koll på var det här kommer att sluta. Det enda jag vet är att det känns bra, helt otroligt bra. Samtidigt som det skrämmer mig.