Jag startar tidigare än senast, det går snabbare att cykla än senast, jag är framme 5 minuter tidigare än senaste och ändå är jag slutligen fem minuter senare än senast. Det ösregnade på vägen dit och på vägen hem var det samma sak och jag kommer på mig själv med att vissla.
Ja, jag är inte helt normal, men har väldigt sällan försökt påstå något sådant. Sen är det nog inte så konstigt om ösregn och känslan av att kunna andas gör en glad efter pollenchock och flera dygn intensivt sommarväder. Tycker på sätt och vis om solen och värmen, men inget slår känslan av hur himlen öppnar sig efter flera dagars värme.
Morrissey… Behöver jag säga mer?
Filed under: Vardag |
Troll 
Lämna en kommentar